Öppna sök

Bildkonstakademins referensanvisningar för lärdomsproven

Anvisningar för referensteknik och för att bygga upp en källförteckning för studerande vid Bildkonstakademin.

|

Varför ska man följa referenspraxis?

Våra tankar baserar sig alltid på något som existerar. Vi bygger upp vår verklighet och våra tankar genom att förena information vi lärt oss med våra erfarenheter och insikter. I lärdomsprovet är syftet att reflektera och även presentera hur den egna konsten och de egna tankarna passar in i konstfältet. Därför är det skäl att i lärdomsproven lyfta fram vilka som burit upp den egna verksamheten och tänkandet, vilka som varit inspirationskällor och pionjärer.  

Med hjälp av referenser visar man från vilken källa idén eller tanken i texten härstammar. Källan kan vara exempelvis en bok, en webbpublikation eller en bildkonstutställning. Med referenserna åtskiljs skribentens egna tankar, insikter och tillämpningar från andras tankar. Med hjälp av referenserna ska läsaren kunna hitta den hänvisade källan och vid behov kontrollera om skribentens påstående stämmer. Referenserna visar även för läsaren var denna kan hitta mer information.  

Att ange källorna skapar transparens och ger äran dit äran hör. Tänk dig att du står framför ett skogslandskap. Du har hittat en källa i skogen som du själv har kunnat dricka ur. Källan har gett dig vad du behöver och nu vill du visa andra var källan finns. För det bygger du en vägskylt, en referens, som visar var och hur källan hittas. Så gör du det möjligt även för andra att nå källan.  

Källtexten kan citeras eller refereras

Andras texter eller verk kan utnyttjas på olika sätt. Man kan ta ett direkt citat ur texten eller så kan den refereras genom ett sammandrag eller genom att förklara saken med egna ord. I alla fall ska källan anges med en referens.  

När man tar ett direkt citat från någon annans text ska det göras ordagrant och om man lämnar bort något ska det anges, exempelvis så här (…).   

Ett kort citat kan finnas inne i den egna texten och då skiljs det åt från texten med citationstecken. Om citatet är längre än tre rader dras det in från den övriga texten och då behövs inga citationstecken. I slutet av citatet anges alltid källan (mer om detta nedan).  

Det går även att referera någon annans text med egna ord genom att sammandra texten och plocka ut det väsentliga för den egna texten. Då används inte citationstecken. Och källhänvisningen kommer igen i slutet.  

Skribenten till citatet eller referatet kan presenteras med en liten inledning, t.ex. Enligt Konttinen…, Siukkonen anser att…, …konstaterar Rantanen.  

Referenspraxis

Det finns olika referensstilar och -praxis. Valet av stil beror på branschen och publikationen där texten ges ut. Den här anvisningen baserar sig på den så kallade Chicago-stilen som omfattande används inom humaniora. Chicago-referensstilen rekommenderas för Bildkonstakademins lärdomsprov, men det är inte förbjudet att använda en annan referensstil om du är bekant med den sedan förr. Det viktigaste är att använda en metod konsekvent i hela texten.  

De olika stilarna skiljer sig från varandra i detaljerna. Skribentens namn och publikationsår kan vara i olika ordning och skiljetecken och kursiveringar används på olika sätt. Alla stilar har dock samma principer. Till referenssystemet hör två delar: referensen i brödtexten och källförteckningen. I källförteckningen räknas de använda källorna upp och referensen refererar enligt sitt namn till en eller flera källor.  

Referenserna och källförteckningen ska motsvara varandra

Varje referens ska finnas i källförteckningen och på motsvarande sätt ska varje punkt i källförteckningen även ha en referens i texten.  

Det är även möjligt att lista upp källor och litteratur som har varit viktiga för lärdomsprovet men som inte har någon direkt hänvisning. Sådana här källor kan samlas i en separat lista med rubriken ”Bakgrundslitteratur” till exempel. Det tydligaste är dock att följa den ovan angivna praxisen referens + källa.  

I källförteckningen anges fullständig information om källorna. I referensen finns bara minimiuppgifter. En del publikationer kan använda ett system som helt saknar separat källförteckning. Då anges källans fullständiga uppgifter i referensen. I lärdomsproven används dock praxis referens + källförteckning.  

Referensen kan antingen finnas inne i texten som inre- eller textnot, fotnot eller slutnot. Namnen anger alltså var referensen finns: inne i brödtexten, på nedre delen av sidan eller i slutet av texten.  

Observera att en sådan här fot- eller slutnot är en annan sak än en förklarande fot- eller slutnot som ger mer information. Det är skäl att använda förklarande noter med omsorg. Grundanvisningen är att om saken är viktig ska den finnas i brödtexten, och om den inte är viktig så behövs den inte. Det går dock att använda förklarande noter kreativt och prövande som effekt eller en del av innehållet.  

Anvisningar och exempel för att göra en källförteckning

Källförteckningen kallas även litteraturöversikt, bibliografi eller namnet källor eller litteratur. Källförteckningen placeras i slutet av dokumentet. Den innehåller fullständiga uppgifter om varje källa. 

Beroende på avhandlingen kan det vara bra att skilja åt olika källtyper, t.ex. tryckta och otryckta källor, skriftliga och audiovisuella källor osv. Detta behövs dock i allmänhet inte i magisterasavhandlingen.  

Om någon information saknar källa ska den naturligtvis lämnas bort. Ibland kan man behöva precisera t.ex. att källan saknar sidnummer, särskilt om man tar ett citat därifrån. Då kan man efter referensen skriva ”ingen sidnumrering”. Alla e-böcker har inte sidnummer (eller så varierar de). Då kan du referera till exempel till kapitlet.  

Källorna anges i alfabetisk ordning i källförteckningen. Om samma upphovsman har flera publikationer listas de i tidsordning. Om samma upphovsman har flera publikationer från samma år separeras de med en bokstav som bifogas till årtalet.  

Bishop, Claire. 2005. Installation Art. A Critical History. London: Tate Publishing. Bishop, Claire. 2012a. Artificial Hells. Participatory Art and the Politics of Spectatorship. London: Verso.  

Bishop, Claire. 2012b. Digital Divide, Artforum September, 434–41. 

En eller flera upphovsmän

Ordningen är följande då det är en upphovsman:  

  • Efternamn, Förnamn. År. Verkets namn. Förläggarens hemort: Förläggare.   
  • Till exempel: Kivi, Jussi. 2004. Kaunotaiteellinen eräretkeilyopas. Helsingfors: Kustannus Oy Taide ja Kuvataideakatemia.  

Eller då det är flera upphovsmän:  

  • Efternamn, Förnamn; Förnamn2 Efternamn2 & Förnamn3 Efternamn3. År. Verkets namn. Förläggarens hemort: Förläggare.  

Vid behov anges även översättare, publikationsseriens namn, upplagans nummer samt (inom parentes) det ursprungliga utgivningsårtalet om det har gått länge sedan dess.  

Till exempel: 

  • Woolf, Virginia. 1990 (1929). Oma huone. Finsk översättning Kirsti Simonsuuri. Helsingfors: Kirjayhtymä.  

En publikation av en institution

Upphovsmannen kan även vara en institution. Då anges publikationen i källförteckningen till exempel:   

  • Undervisnings- och kulturministeriet. 2021. Taide, kulttuuri ja moninainen Suomi. Kulttuuripolitiikka, maahanmuuttajat ja kulttuurisen moninaisuuden edistäminen -työryhmän loppuraportti. Undervisnings- och kulturministeriets publikationer 2021:2. Helsingfors.  

En publikation utan upphovsman

Om publikationen saknar upphovsman anges följande i källförteckningen:  

  •  Verkets namn. År. Förläggarens hemort: Förläggare.  
  • Till exempel: Nykysuomen Sivistyssanakirja: Vierasperäiset Sanat. 1992. Helsingfors: Suomalaisen kirjallisuuden seura.  

Redigerad publikation

En redigerad publikation innehåller separata artiklar av flera skribenter. Publikationen antecknas i källförteckningen enligt följande:  

  • Efternamn, Förnamn; Förnamn2 Efternamn2 & Förnamn3 Efternamn3 red. År. Verkets namn. Förläggarens hemort: Förläggare.  
  • Till exempel: Kantonen, Lea och Martta Heikkilä red. 2010. Ankaraa ja myötätuntoista kuuntelua: Keskustelevaa kirjoitusta paikkasidonnaisesta taiteesta. Helsingfors: Bildkonstakademin  

En artikel eller ett kapitel i en redigerad publikation

En artikel som har publicerats i en redigerad publikation antecknas i källförteckningen enligt följande:  

  • Efternamn, Förnamn. År. Artikelns namn. I Verkets namn. Red. Förnamn Efternamn, Förnamn Efternamn & Förnamn Efternamn. Förläggarens hemort: Förläggare, artikelns sidor.  
  • Till exempel: Arlander, Annette 2010. Performanssi, performatiivisuus, ruumiillisuus ja tapahtuma. I Ankaraa ja myötätuntoista kuuntelua: Keskustelevaa kirjoitusta paikkasidonnaisesta taiteesta. Red. Lea Kantonen och Martta Heikkilä. Helsingfors: Bildkonstakademin, 86–94.  

Artikel i en tidning

En artikel i en tidning anges:  

  • Efternamn, Förnamn. Årtal. Artikelns namn. Tidningens namn årgång: nummer, sidor.  
  • Till exempel: Kari, Irmeli. 2009. Naistoimijuuden sulkeumia ja avaumia alueella ja työssä. Naistutkimus– Kvinnoforskning 22:4, 43–44.  

Lärdomsprov

Ett lärdomsprov kan anges i källförteckningen till exempel:  

Video, film och andra audiovisuella publikationer

Källans information anges med samma principer som andra publikationer, alltså upphovsmannens eller skribentens namn, publikationsår, publikationens namn, utgivare/producent – till de delar uppgifterna finns tillgängliga.  

  • Akers, Matthew. 2012. Marina Abramovic. The Artist Is Present. USA: Music Box Films.  

Referensen kan även byggas upp på konstnärens namn om det är viktigare för din behandling.  

  • Marina Abramovic. The Artist Is Present. 2012. Regi Matthew Akers. USA: Music Box Films.  

Webbpublikationer

Källans uppgifter anges enligt följande:  

  • Upphovsmannens eller skribentens namn, webbplatsens innehavare, publikationstidpunkt, webbadress och referensdatum.   

Webbadressen anges i källförteckningen och inte i referensen. Enbart en webbadress är dock aldrig en tillräcklig källhänvisning. Om du alltså läser en bok, en artikel, ett lärdomsprov osv. på nätet, kom ihåg att lägga till webbadressen och referensdatumet. Vid behov kan du även anteckna källans publikationsform i källförteckningen: blogg, video, podcast eller liknande.  

Exempel:  

E-postmeddelande

  • Meikäläinen, Maija 2017: Meddelandets rubrik. Privat e-postmeddelande 6.2.2017. Meddelandets mottagare: Matti Meikäläinen. 

Muntlig uppgift

  • Anttonen, Einari, muntlig information till skribenten 7.2.2016.  

Kurs, föreläsning, seminarium e.d. 

Kumpulainen, Hannele. Keltuaistempera, Bildkonstakademin, 26.11.–14.12.2012.  

Anvisningar för att göra en referens

Refererandet innebär hur man i texten hänvisar till en källa i källförteckningen.  

I referensen anges skribentens efternamn och årtal samt eventuellt de sidnummer som man hänvisar till eller citerar från. Till exempel: 

  • Kantonen och Heikkilä 2010. Arlander 2010, 86–87.  
  • Rantanen 2012.  
  • Bishop 2012a, 11–40.  
  • Amos Rex 2021, ELLER: Bill Viola 2021. (om källuppgiften börjar så här)  

Referensens första ord är det första ordet för informationen i källförteckningen. Då står det i referensen: Bishop 2005 och i källförteckningen Bishop, Claire. 2005. Installation Art. A Critical History. London: Tate Publishing.  

Placera referensen på valtställe antingen inne i texten i parentesen eller skapa en fotnot (eller slutnot). 

Att göra en fot- och slutnot i programmet Word 

Placera kursorn där du vill ha referensen. Klicka på footnote i insert-menyn. Kolla att du valt footnote och att formateet är 1,2,3… (eller ändra valen enligt behov). Klicka på insert. På valt ställe i texten ser du nu ett övre index och nere på sidan öppnas en plats för referensen: ange uppgifterna där.  

Exempel på referens i texten och fotnot: 

  1. Enligt Claire Bishop (2012, 236–238) är de viktigaste kvaliteterna i konst som engagerar människor autenticitet och livsnärhet, som människorna skapar som en del av verket.  
  2. Enligt Claire Bishop är de viktigaste kvaliteterna i konst som engagerar människor autenticitet och livsnärhet, som människorna skapar som en del av verket.1  
  3. Begreppen utlagd (outsourced) eller delegerad perfomance (delegated performance) beskriver hur konstnären anställer människor att uppträda för sin del. Deras uppgifter är ”att föreställa sig själva”. (Bishop 2012, 220–239.)  
  4. Begreppen utlagd (outsourced) eller delegerad perfomance (delegated performance) beskriver hur konstnären anställer människor att uppträda för sin del. Deras uppgifter är ”att föreställa sig själva”.2